Om 100 dagar finns den
Amanda Jonsson har gjort omslaget <3 För 100 dagar sedan satt jag på balkongen och åt jordgubbar, nu borde jag verkligen packa ihop utemöblerna och solcellslyktorna. Stormen Amy var väldigt högljudd i frågan. 100 betyder ingenting, det är bara vi med tio fingrar som därför lever våra liv i tiopotensernas föreställningsvärld som tycker att det är magiskt. Jag tänker på det sedan jag läste Delfinön av Arthur C. Clarke för tre gånger tio år sedan. Delfinerna och späckhuggarna, som människorna lärt sig kommunicera med med hjälp av nån futuristisk men kanske inte längre så avlägsen teknik, levde i tvåpotenser. Två fenor, ni vet. Och visst var det väl Anette i Peter Pohls romaner som hade ett eget, kulramsutvecklat räknesystem baserat på fyra? För 200 dagar sedan läste jag Samlade verk och strök under allt som var roligt. (Det var mycket.) Idag ska jag äntligen öppna Artens överlevnad .
