Hur har du det med skrivandet i ditt liv? Vecka 1
Jag skulle ha ett seminarium i höstas om skrivprocess, akademiskt skrivande, referenshantering – det vanliga jag jobbar med. Men först ville jag kolla av stämningen i rummet, så vi tog ett varv med frågan: Hur har du det med skrivandet i ditt liv?
Jag förväntade mig svar som:
"Helt okej."
"Gillar det inte."
"Skriver mest poesi, men är nervös inför tentor och sånt."
Men i det här rummet blev det snabbt väldigt personligt, med utförliga och sårbara berättelser. Jag stannade halvvägs runt varvet och deltog själv – allt annat kändes oansvarigt.
Hur har jag det med skrivandet i mitt liv?
1. Jag har redan berättat om att skrivande var erbarmligt tråkigt inledningsvis. Det var trögt, långsamt. Alla andra tjejer skrev långa vindlande berättelser som aldrig tog slut, de fick nya skrivböcker av fröken hela tiden. Jag kämpade på med att fylla en sida. Jag skrev stora luftiga bokstäver och på varannan rad.
2. Jag skrev ju även om detta en gång förut: Hur jag satt gråtfärdig i ett highschoolklassrum och bestämde mig för att hoppa av kursen i Creative Writing. Jag sprang upp till studievägledaren och försökte förklara på ett språk som inte var mitt: ”Det känns som att jag har ett badkar fullt med ord. Det är ganska mycket, jag trodde det var ganska mycket. Men nu har jag kommit fram till havet och måste hälla ut mitt badkar. Och jag inser hur försvinnande lite jag kan, det räcker inte.” Jag fick börja på en kurs i Intermediate Composition istället. Studievägledaren var skeptisk, men det blev toppen.
3. Jag fattade absolut inte hur man skulle skriva en klassisk hemtenta när jag började på universitetet. Det var ingen som förklarade hur jag skulle göra. Jag skrev lite i blindo på ren entusiasm, ibland träffade jag rätt och ibland blev det fel. Jag fick pussla ihop min egen feedback efter ett bokstavsbetyg och nåt nedkrafsat omdöme på tre ord i blyerts. Det tog lite för många år att lyckas snappa upp genrekraven. (Jfr Blåsjö 2004) Det krävdes i princip en kandidatexamen i svenska med fokus på skrivande och begriplig myndighetskommunikation för att fatta – och det ska väl i ärlighetens namn inte krävas.
Jag tror att det var bra att jag delade det här med studenterna i klassrummet. Jag vill tro det.
***
I alla fall. Jag ser tre rörelser här. Eller fält?
Motstånd.
Överväldigande.
Systematisering.
När mina studenter fortsatte berätta om sina skrivande liv tänkte jag att vi alla rör oss i dessa tre fält. Motståndet. Överväldigandet. Systematiseringen. Inte som trappsteg, utan som en cirkelrörelse. I varje nytt sammanhang, i varje ny roll känner jag initialt av motståndet igen. Och när det lossnat och någon form av flow uppstått kommer överväldigandet – så lite jag kan ändå. Systematiseringen går fortare nu för tiden – jag har teorier och metoder och erfarenheter som hjälper till.
***
Hur har du det med skrivandet i ditt liv? Det är en bra fråga. Jag blev inspirerad av Ida Therese Klungland, @rosapille, som under 2025 gjorde veckouppdateringar om skrivandet i hennes liv. Jag vill göra samma, 2026! För mina nedräkningsinlägg har varit roliga att skriva, utvecklande att fundera över och förmodligen ganska viktiga för mig att se tillbaka på senare.
Så här har jag det: Just nu är jag i systematiseringsfasen. Den här gången har jag inte bara lutat mig mot mina egna förvärvade teorier och metoder och erfarenheter, jag har dessutom fått klok och uppmuntrande förläggarfeedback i två omgångar, och nu börjar det lilla manuset arta sig. Jag ska arbeta med det i ett par dagar till, och sen ska jag lämna det ifrån mig. Att ha någon som väntar på det! Det gör mig så glad.
2025 var underbart, och nu längtar jag efter 2026. Nu kör vi.
Kommentarer
Skicka en kommentar