Nedräkning: 10 – Början och slut

Tio veckor kvar till boksläpp. Tio nedslag, tänkte jag – små reflektioner längs vägen mellan manus och bok. Det här är den första: om början och slut.

Jag fick en idé från en text av Ulf Olsson i Expressen: 

”Den litterära rörelsen Oulipo utarbetade en metod kallad ’huvud till svans’ (’tête à queue’): för att sammanfatta en dikt tar man helt enkelt den första och den sista meningen, början och slutet. Hedlund menar att metoden också passar för romaner, och han väljer då böcker av vad han kallar typen ’kriminell underhållningsroman’, och då ’får den speciella och ofta intressanta resultat’.”

Han raljerar lite över tjocka böcker som han inte tycker handlar om nåt. 

Sjung sakta för mig är inte tjock, och inte heller en kriminell underhållningsroman (och det är inte Artens överlevnad heller!!!), men vi testar ”tête à queue”-metoden ändå. Första och sista meningen:

Notbladet på pianot fladdrar i draget från balkongdörren. Jag börjar gå, men vänder mig om och vinkar när hon svänger söderut på Vasagatan.

Först pappret som fladdrar medan Nora är still, men i slutet är det Nora som är i rörelse utan noter. Det blev ganska fint?

Berättelsen börjar med Nora som övar vid pianot. Hon ska lära sig förstaaltstämman till Northern Lights av Ola Gjeilo. Northern Lights har lånat sin text från Höga visan. Det är ett textjag med en manlig blick som betraktar och tilltalar ett du, och både bävar och förtjusas.

Pulchra es, amica mea,                                    Vacker som Tirsa är du, min älskade,
suavis et decora filia Jerusalem.                      ljuvlig som Jerusalem,   
Pulchra es, amica mea,                                    överväldigande som en här under fanor.
suavis et decora sicut Jerusalem.                     Vänd bort dina ögon ifrån mig,
terribilis ut castrorum acies ordinata.              de har kuvat mig.
Averte oculos tuos a me,
quia ipsi me avolare fecerunt.

Och boken slutar med att Nora sjunger i en bil. (Läs boken för att få veta med vem!) Sara Parkmans Eros Agape Philia lånar grekiska kärleksbegrepp, men texten på svenska handlar om att sjunga tillsammans – i kärlek, om kärlek. Texten är hyfsat kvinnligt kodad – mödrar, nunnor, horor, madonnor som gått före. Den handlar om att älska tills man dör. Obs, inte så att man dör. Viktig distinktion. 

Så lova’ vi varann
I jublande dur
I klingande moll
I sjungande kropp
Så spela mig nu
Som vi alltid gjort

Först är det rörelse i notbladet, sist i Nora. 

Jag har suttit stilla länge med henne, men nu är hon på väg ut och jag ska följa efter.