Vad vill unga haaaa

Jag har skrivit om hur vuxenvärlden skyller läskrisen på unga, och hur vi samtidigt ger upp vårt eget ansvar, Allt det här går absolut att läsa som en replik på premissen i den här intervjun i tidningen Skriva. Nu fortsätter jag.  

Inom marknadsföring finns en enkel sanning: fånga de unga. De är lättast att påverka, sägs det, för deras vanor är inte cementerade än. Får man dem att välja ett visst tvättmedel när de är sjutton fortsätter de antagligen köpa det som fyrtioåringar. 

Ingen i reklamvärlden bryr sig särskilt mycket om medelålders personer. Deras konsumtionsmönster är fasta, deras lojaliteter inarbetade. De är redan förlorade. Det är ungdomens plasticitet man vill åt. Det är begripligt — med marknadslogik. 

Men det märkliga är att samma logik börjar dyka upp på helt andra platser. I kulturen, i skolan, i politiken. Frågan har smugit sig in överallt: "Vad vill unga ha?" Och nästan obemärkt har den trängt undan en annan, svårare fråga: "Vad behöver unga?" Vem ställer den i dag? 

Den första frågan gör unga till kunder. Den andra erkänner dem som människor. Den första utgår från att vuxenvärlden ska tillverka det unga säger att de vill ha. Den andra från att samhället har ett uppdrag att vidga deras vyer och att rusta dem, men också att välkomna dem. 

Fråga: När du var ung, ville du ses som kund eller människa? Kanske lite av båda, men mest människa va? 

Jag tror att det är väldigt riskabelt att prata om unga som en målgrupp att nå. Eller som beställare av content. Eller som ett främmande folk som bor i ett främmande land. Det skapar en klyfta, ett vi och de som inte tjänar det offentliga samtalet alls. Vi borde prata med varandra, med oss själva – de vi var och de vi har blivit. Vi borde lyssna bättre.

När Julie Andem skulle skriva Skam intervjuade hon massor av tonåringar. Hur såg de på livet, på sin vardag, på kärlek och relationer? Resultatet blev en geniserie – som alla generationer kände igen sig i. 

Och sen tycker jag att vi kan se medelålders människor som förändringsbara. För allas skull.