Min bok är ingen bebis

Privat Instagramstory mars 2025

Den här metaforen ”min bok är min bebis” - den finns överallt. I skrivpoddar, i sociala medier, på releasefester. Jag är ju generellt lite avig och tycker aldrig att andras liknelser passar i mitt liv.

Jag tänker väldigt mycket på Sjung sakta för mig, det ska jag erkänna. Jag drömmer om den på nätterna. Jag pratar tydligen om den så pass mycket hemma att mitt barn ritade ett porträtt av mig med en pratbubbla med en bok i. 

Om 13 veckor finns den. 

Men jag ser faktiskt väldigt få likheter mellan Sjung sakta ...  och mina barn och tiden jag väntade på dem. 

Att försöka få barn var att släppa alla illusioner om att ha kontroll och att kunna planera. Det var väldigt lite som mitt agerande kunde påverka ifråga om utfall, det var mest att köpa världens dyraste trisslott och hålla tummarna. Att skriva är tvärtom. Ansträngning, analys, nedlagd tid lönar sig. Det är ett arbete. 

Och att ha barn är att konstant överraskas och att fortfarande inte ha kontroll. De är sina egna? De har varit det från början? Jag trodde att jag skulle ha mer inflytande över deras personligheter och vanor – hahaha, säger jag 13 år senare. Men att skriva är att ha både överblick och avsikt, så klart att kunna överraskas i viss mån, men också att ångra sig och stryka och börja om. Så funkar verkligen inte föräldraskapet eller familjelivet. 

Den här ”min bok är min bebis”-metaforen skaver för mig som så mycket annat i den samtida föräldraskapsdiskursen: som att moderskap är naturligt och okomplicerat, som att barn är nåt man ”skaffar”, som att barn är sina föräldrars manifesterade livsstil i mjukt motljus. Och om det likställs med skrivande – nä, jag vet inte. 

Det finns nåt patriarkalt i att binda kvinnligt skapande till kroppen. Kvinnors skapande ska tydligen vara kroppsligt, emotionellt och intuitivt snarare än intellektuellt och medvetet. Det räcker tydligen inte att tänka, formulera, gestalta – man måste också föda det.

En bok är ingen bebis. Den är resultatet av tid, tanke och envishet — och det får vara nog så mirakulöst.