Fredagsquiz! Hur queer är din bok? 18 frågor - vi har hela listan:

Barn- och ungdomsböcker med HBTQIA+-tematik – det finns lugnt sagt fler nu än när jag var tonåring. Och medan jag och min inre fjortonåring uppskattar ansträngningen blir vi ibland också trötta.

För representation handlar inte bara om att någon finns, utan hur hen finns. Hur berättelsen rör sig, vilka blickar som styr språket, vad som händer när det queera krockar med andra normer. 

Så innan du firar varje litterärt samkönat handhållande som en revolution och ställer din bok på regnbågshyllan – låt oss ställa några frågor. 18 stycken. De börjar på very basic-nivå och blir gradvis mer obekväma. 1 poäng för varje ja, -5 poäng för varje fråga du inte förstår. 

1. Finns det en queer karaktär överhuvudtaget?
Representation måste börja med att någon faktiskt finns.

2. Har karaktären ett liv som sträcker sig längre än sexualitet/könsidentitet – med intressen, vardag, kropp, humor?
En queer person är inte bara ”sin läggning” eller ”sin identitet”. Hen är också nån som gillar att spela dataspel, har ont i ryggen, skrattar högt, är trött på tisdagar.

3. Är karaktären mer än ett exotiskt inslag?
Queera karaktärer måste få vara huvudpersoner i sina egna liv, inte bara någon annans roliga biroll eller gulliga dekoration eller politiska projekt.

4. Finns det fler än en queer karaktär, så att inte en ensam figur viftar med regnbågsflaggan helt själv?
Om bara en person i boken är queer blir hen lätt ett alibi. Flera queera personer skapar bredd, konflikter och verklighet. P.S. Vi kommer ofta i gäng. 

5. Bygger berättelsen på något mer än att huvudpersonen ”inser vem hen är” först i mötet med ”den rätta”?
Kärlekshistorier är fina, men identitet är inte något man enbart upptäcker genom att bli kär. Att vara queer handlar om så mycket mer.

6. Får queera karaktärer vara motsägelsefulla, jobbiga, fula – inte bara snälla, rena och gulliga?
Alla människor är komplexa. Första förhållanden är inte alltid perfekta, ens i en queer kontext. (Shocker.)

7. Får karaktären ett liv även efter att hen kommit ut, och inte bara ett triumfatoriskt slutfyrverkeri?
Att komma ut är inte slutmålet i livet. Det är början på ett liv som kan vara rikt, stökigt och fullt av nya frågor. Och oräkneliga kommautsituationer, det tar aldrig slut. 

8. Är sexualitet/könsidentitet en verklig drivkraft i berättelsen, så att karaktären inte skulle kunna bytas ut mot en straight/cis-person?
Om huvudpersonen lila gärna kan bytas ut mot en straight/cis-person utan att något egentligen förändras, då har berättelsen ingen queer poäng alls.

9. Gestaltas omvärlden som den ser ut, med skeptiska blickar, osynliggöranden eller ren homo-/transfobi?

Det betyder inte att allt måste vara mörkt, men att ”alla är jätteglada och accepterande” är en saga, inte en spegling.

10. Finns vuxna (föräldrar, lärare) som är något annat än kloka och stödjande?
I verkligheten är vuxna stöttande ibland, klumpiga ibland, direkt problematiska ibland. 

11. Har kompisgänget fnurror, svartsjuka eller missförstånd, inte bara perfekt allyship?
Vänskap mellan tonåringar är sällan friktionsfri. Om man säger så. 

12. Krockar det queera med andra normer (klass, etnicitet, religion, kropp, funktionsvariation)?
Människor bär flera identiteter samtidigt. Att skildra hur de korsas gör berättelsen verkligare och mer intressant.

13. Ser läsaren världen genom den queera karaktärens blick snarare än genom en straight gaze? 
”Straight gaze” betyder att världen visas som om den queera personen är exotisk, något att betrakta utifrån och kanske behöva förklara. Det handlar också om vilka erfarenheter som tas för givna som neutrala och normala. (Googla om du är osäker. Eller förresten, då vet du.) 

14. Används queera språk och uttryck som faktiskt finns i communityt?
Queera världar har sina egna ord, skämt, rytmer och referenser – från pronomendiskussioner och memes till uttryck för begär och tillhörighet. En text som inte rör sig med det språket känns genast skriven utifrån. 

15. Finns det åtrå, kropp och skav – inte bara gulligt mys?
Queerhet är kropp, begär, tvekan, nerv och intensitet – inte bara etiketter eller en puss i solnedgång. Om relationerna saknar friktion, pinsamheter och det där som skaver känns de snabbt tillrättalagda. Det är i det ofullkomliga och kroppsliga som erfarenheten blir verklig.

16. Gestaltas queera relationer där ålder, status eller makt påverkar begär och intimitet på allvar?
Makt är alltid närvarande i relationer, och queerhet gör det inte mindre komplext. Skillnader i ålder, position, status eller erfarenhet formar både gränser och begär. Att låtsas som att det inte spelar roll är att förneka verkligheten – och gör berättelsen ytligare än den behöver vara.

17. Tillåts det finnas tystnader, ambivalens och obesvarade frågor?
Queera erfarenheter är ofta motsägelsefulla och fyllda av luckor, obesvarade känslor och ord som inte riktigt räcker. En berättelse som städar bort allt det ofärdiga riskerar att kännas falsk.

18. Tar berättelsen ansvar för unga queera läsare, så att de kan känna igen sig snarare än behöva möta en vuxens tillrättalagda önskedröm?
Det är lätt för vuxna att skriva ”så här borde det vara”. Men unga queera personer behöver se verkliga, levande, stökiga skildringar. Jag ser allt annat som ett svek. 

Poängräkning – hur queer är din bok?

< 6 poäng: Glitter utan själ

Baby queers beware. Mest pynt, token-karaktärer och straight gaze. Den här boken ska inte stå på regnbågshyllan.

7–12 poäng: Rainbow capitalism edition

Som en regnbågsflagga i skyltfönstret i juni – fin att titta på, glömd i juli.

13–15 poäng: Complex & cute

Här finns liv, språk, gnissel och begär. Inte perfekt, men queera läsare kan känna igen sig och faktiskt bry sig om karaktärerna.

16–18 poäng: Certified queer canon

Hurra! Den här boken tål att läsas högt på en queer klubb OCH på skolbiblioteket. Skav, kropp, kärlek, komplexitet – allt finns där.

Ursäkta raljansen, men det här är frågor jag själv måste bära med mig i mitt skrivande – inte som en checklista att bocka av, utan som sätt att hålla blicken skarp och berättelserna levande. För representation handlar inte om att lägga till en detalj. Det handlar om vilket språk en berättelse talar med, vilka kroppar den tar på allvar och vilka världar den öppnar. Jag fortsätter resonemanget i ett annat inlägg.