Det räcker inte med första bästa idé

I många terminer undervisade jag i kreativt skrivande. Första delkursen hette Idé och uttryck, och där fick studenterna den klassiska skrivuppgiften: ”Skriv en scen med tre personer där två försöker övertyga den tredje att göra något den inte vill.” Gestalta en konflikt, alltså. 

Det kom in välskrivna, roliga, ambitiösa texter – som man kan vänta sig på en kurs med högskolans högsta söktryck. Många hade skrivvana och en trygghet i språket.

En delvis orelaterad bild, delvis extremt relaterad, från ett litet seminarium som utgick från:
Ivanič, R. (2004). Discourses of Writing and Learning to Write. Language and Education, 18(3), 220–245. https://doi.org/10.1080/09500780408666877

Men efter en tid märkte jag hur samma berättelser återkom – i förmiddagsgruppen, i eftermiddagsgruppen, andra terminen, tredje terminen. Det fascinerade mig (och skrämde mig lite) hur lika många av dem ändå var i utgångspunkt.

Det blev andra texter som stack ut. Inte alltid klassiskt välskrivna, men originella, fräscha, oväntade. Kanske en, två stycken i varje grupp om trettio.

Fjärde terminen la jag in en workshop. Studenterna fick brainstorma potentiella konflikter. De började nästan alltid i ”TVÅ TUFFINGAR FÖRSÖKER ÖVERTYGA EN MES OM ATT RÖKA/DRICKA/SMITA UT.” Inte konstigt att det låg nära till hands för många som nyss lämnat gymnasiet. Men ur lärarperspektiv var det ändå… intressant.

Vi fortsatte grotta i vad en konflikt kan vara och hur den kan gestaltas. I flera timmar.

När bedömningsveckorna kom kände jag att något hade lossnat. Plötsligt fanns fler berättelser som tog ut svängarna, vågade tänka nytt, hittade egna vinklar. Berättelser som inte stannade vid första bästa uppslag. 

Ljuvligt var det. 

Jag kommer osökt att tänka på det när jag läser ungdomsromaner som så gärna vill ”ha med HBTQIA+”. Hur själva viljan att ha med något — en konflikt, en representation — i sig kan skapa likriktning. För om man nöjer sig med den goda avsikten och stannar där blir resultatet ofta förutsägbart. Först när man går vidare, inte nöjer sig, fortsätter gräva för att undersöka vad som faktiskt står på spel, då öppnar sig något mer intressant. Och det tar lite tid, måste få ta lite tid.

Det räcker inte med första bästa idé.