Kyrkan var jättestor, tjejen så liten, men dopet var personligt och innerligt.
Tack för att jag fick vara med, Sara och Johannes!
Min kusin Elin och hennes John har världens finaste hus med universums finaste trädgård. Där hade de sin bröllopsfest när försommaren var som ljuvligast. Jag ser ut som en kattemoji med hjärtögon när jag tänker på hur fint det var.
Den här flickan fyllde ett år igår! Hurra! Ettåringar är väl generellt ganska glada, men just hon på bilderna var exceptionellt glad, trots iskallt aprilväder och okänd tant som inte lät henne peta på den där spännande kameragrejen.
-15 grader. Världens tappraste familj. Och gulligaste.
Alltså. Bebisar. Som inte kan prata, inte krypa. Men som kan sitta och vara små fullfjädrade personligheter. Sådana bebisar. En sån lyx att få träffa dem.
Det här var det finaste: den här flickan och hennes föräldrar ville ta nya familjebilder. Det regnade lite på oss, men det var väldigt, väldigt roligt ändå.
För tre år sedan var jag så imponerad, för hon kunde sitta själv och min egen bebis kunde det inte. När jag redigerade bilderna då satt han helt blickstilla i sin stol och tittade. Nu sitter han inte blickstilla direkt, han står bredvid mig och hoppar och frågar: ”Vem är den flickan då, mamma? Vad heter han? Vem är det? Får jag leka med honom?”
I alla fall på kortet. Nu är hon 15 månader och fridansar framför lussetåg och snor alla lussekatter.
Sju månader, kanske en favoritålder. Sitter stadigt, kryper omkring, kan busa och hojta och skratta. Och äta vitsippor.
Det här är roligt: Fina storasystern i den här familjen är precis lika gammal som vår storebror. Och fina lillasystern är också jämngammal med vår lilla.
Jag fick en dotter.